Jag är trött, fast med tanke på att jag kom hem klockan fyra imorse, så är det inte så farligt. Lustigt hur jag sitter och lyssnar på min bästakompis till klockan var tre, men hon behövde någon som lyssnade och inte dömde. Den människan är ju jag, det vet jag ju. Trots allt så tror jag att dom - om några dagar- kommer att vara på rätt spår igen. Dom har alltid varit så kärleksfulla mot varandra. Dom är det faktiskt fortfarande, trots allla problem. Så nu är det bara att vänta.

Hon tyckte också att mrX - min bästa killkompis- betedde sig konstigt. Hon kunde inte heller precisera vad som var fel. Hon är väldigt bra på att klura ut människor, så allt är fortfarande ett mysterium. Det enda hon kunde säga var att hon trodde att det var något han ville säga. Det visste jag också - men frågan är vad! Hon trodde kanske att han har gått och kärat ner sig i mig, men med tanke på att han bor i stockholm så säger han inget. Plus att vi har varit kompisar så länge. Den som lever får se, med tanke på att han och jag ska ses något mer, så kommer jag förmodligen kanske luska ut mer.

//ciao!