Jag önskar att jag kunde säga att jag hade en dålig dag igår, och det var därför jag skrev som jag gjorde. Fast jag måste erkänna att det är ljusare idag. Problemet med mig är väl att jag igentligen inte tycker att jag förtjänar lycka, jag vet ju att det inte stämmer men..det känns så. Skulden väger fortfarande för tungt, jag insåg nämligen för nån dag sen varför jag inte var förvånad när hon begick självmord. Hon sa det nämligen till mig - en gång - när alla var någon annanstans . Så nu funderar jag på om jag hade sagt något om det hade slutat på något annat sätt. Så kanske var det mitt fel iallafall. Fast jag var fjorton, kan man verkligen lasta en fjortonåring med det?

Så nu tror jag att det faktiskt kanske var mitt fel, även fast jag vet att alla skulle säga att det inte var det. Jag tror inte ens hon skulle säga att det var mitt fel. Jag kan nog gå så långt att jag kan säga att jag vet att hon inte skulle tycka att det var mitt fel.

Jag önskar verkligen att någon hade fått syn på vad som hände, att någon hade sett hur dåligt hon faktiskt mådde. Eller åtminstonde lyssnat på mig. Jag bad hela tiden om hjälp av vuxna- lärare, skolsköterskor, kuratorer och hälocentralens sjuksköterskor- men ingen lyssnade på mig. Så det kanske inte är så konstigt att jag inte längre kan lita på människor. För när jag äntligen fick hjälp då var det redan försent. För mig och för henne. Den hjälpen jag fick skulle jag fått när jag var tretton, inte när jag var sjutton. Om jag hade fått hjälp då kanske jag hade kunnat läka. Nu tvivlar jag på att det faktiskt går. Fast ändå så var hon min tvillingsjäl, så jag kan inte ens vara arg på henne för att jag mår så här. För jag älskar henne fortfarande.

//Ciao!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vissa kvällar så fastnar jag i mitt egna tankar. Jag tar mig helt enkelt inte ut, ikväll är en sådan kväll. Det är sådana kvällar som jag ibland blir en fara för mig själv.   Jag vet helt enkelt inte vad jag vill. Eller är det så att jag inte en...

Jag vill inte låta meldodramatisk- eller jo, det vill jag-men jag vill dö. Jag hostar nu och inser att jag håller på att få feber. Livet suger.   Okej.   Det finns en röst inombords som säger åt mig att sluta vara löjlig. För det är sant, jag...

Jag försöker verkligen vänja mig själv med att jag är blond igen. Det går inte så bra, jag är närmare att raka av mig håret och kalla mig själv Ed än vad jag har varit på väldigt länge. Och med väldigt länge så menar jag kanske..två veckor?   Ann...

Jag vet att detta kommer vara ett sånt där väldigt löjligt blogginlägg- men jag tänker skriva det ändå.   Mr G. jag tror allvarligt talat att om vi bodde närmare varandra att jag skulle börja ifrågasätta mina känslor gentemot dig.  Det skrämmer m...

För några dagar sen så såg jag delar av gladiatorerna. Det skrämde mig att jag först insåg att jag inte personligen gillar tjejer som är så muskulösa. I nästa ögonblick så tänker jag på att jag borde träna mer, för jag börjar se ut som en potatis. Mi...