Det är fint väder idag, det är skönt. Fast jag tycker faktsikt om regn också. Jag är ju en bonde-brud, så det är skönt att höet blir fint. Annars har jag faktiskt inget att säga idag. Lustigt.

Jag har en av mina bra dagar igen, får jag bara några såna här dagar, så är livet lite lättare att leva.

Ska nog faktiskt baka kakor idag. chokladkola, tror jag. Dom är riktigt goda.

//ciao! 

Jag ska inte vara långrandig idag, jag skrev av mig det värsta igår. Kanske ska jag träffa min bästa vän idag, kanske inte. Vi får se. Hon har fortfarande problem. Det ska vara skönt om jag kunde hjälpa någon med deras problem.

Igår kallade min syster mig för anorektiker, visst har jag magrat, men jag äter fortfarande när jag är hungrig. Problemet är att det inte är särskilt ofta längre. Kollade mitt BMI när hon sa det, och jag kan gå ner ca 4kg till utan att vara i riskzonen för att vara underviktig.

Kanske var det för att mina släktingar gjorde komentarer om min vikt när dom var är. Att det ligger i mitt undermedvetna, men kanske inte.

Mina släktingar vet inget om mitt liv, jag är tveksam om dom ens vet att jag förlorade min bästa vän för fem år sedan. Det enda dom bryr sig om är vad jag ska göra med mitt liv. Jag vill skrika åt dom att jag vill..jag vet inte bli av med depressionen kanske. Depressionen dom inte vet att jag har.

//ciao! 

Varför måste jag såra så många människor? Eller rättare sagt varför kan inte alla bara låta mig vara ifred. Nu måste jag än en gång förklara för honom att det faktiskt inte är hans fel, utan mitt. Att jag inte kan älska honom, eller någon annan. Att smärta är det enda jag faktiskt känner. Jag hatar att han måste lida för att jag mår dåligt. Mitt hopp är att han kan hitta sig en söt tjej som faktiskt kan älska honom och att han ska bli lycklig. Det gäller faktiskt alla mina vänner, att dom ska hitta någon alltså. Även fast jag inte kan älska någon, så vill jag ju att dom ska vara lyckliga.

Dom som förälskar sig i mig, blir kära i min "yta". Dom förstår inte att den glada tjejen som är så kaxig, faktiskt är jag. Jag är inte kaxig, jag är inte glad. jag är ior, inte tiger.

Jag älskar fortfarande en död människa, hon var min bästa vän. Kanske när jag har accepterat att hon faktiskt är död, när sorgeprocessen är över..då kanske jag kan älska någon igen. Men det har gått fem år och det har inte precis mattats av något, så när kan det vara, om fem år till? Jag vet inte.

Kanske kommer jag att vara ensam resten av mitt liv.

 Det gör faktiskt inte mig något om det blir så, jag fick mitt lyckliga slut. Problemet var att jag fortsatte existera efter slutet.

Tack så jävla mycket att jag nästan fick vara glad i två timmar. nu är det mörkare igen.

//ciao!

Efter några dagars solsken, så verkar allt återgå till det normala. Det ska regna här hela dagen. Hade inte tid till att blogga  igår, bakade och lagade mat hela dagen. Ska iväg och jobba snart, ska bli skönt att anstränga kroppen lite. kanske ska jag plocka hallon idag. Bara så att ni vet jag älskar hallon. Annars har det inte hänt något, hörde av mitt "ex" i natt. Vi var aldrig tillsammans men han tror fortfarande att han älskar mig. Det är fem år sedan nu, han känner mig inte. Alla förändras, så mycket har hänt på fem år att han inte vet vem jag är. Igentligen det enda vi har gemensamt jag och hon jag var för fem år sedan är namnet, och att vi delar samma förflutna.

//ciao!

Jag har tvingas inse att jag snart måste ta bort min hund. Det göt så ont, jag menar hon är ju 1.5 år bara. Hennes Hd-problem gör att hon nu är halt igen. Så om jag har tur kanske jag kan få ett halvår till, jag är tveksam om det kan bli frågan om  någon längre tid. Men jag måste tänka på hennne, hon har ju ont. Jag har blivit beroende av henne, hon har varit anledningen till att jag har klivit upp på morgonen. Jag kommer att sakna henne enormt mycket.

Det spelar kanske ingen roll, men jag har inte kunnat sova inatt heller. Det gör mig väldigt bräcklig när det gäller känslor, så vi får se hur dagen går.

//ciao!

Ser nu att det faktiskt är mäniskor som läser min blogg. Så det är faktiskt folk som läser mitt klagande. Så om ungefär en månad fyller jag år. Precis som alla andra år så vill jag igentligen inte ha någon uppmärksamhet, inga presenter och defenitivt ingen tårta. Även fast jag fyller tjugo, jag har hört att det visst jag vara något speciellt. Men det skulle ju artonårs dagen också vara, men det var den inte. Jag har svårt för uppmärksmhet, inte för att jag ogillar det igentligen,  men det är svårt att spela glad när alla tittar noga på en.

Som ni kanske förstår så är jag en riktig liten muntergök. Nä nu ska jag ta och försöka äta lite. Har ingen aptit, men jag vill faktiskt att kläderna ska passa.

//Ciao!

Jag är helt bedövad idag, ingen smärta. Ni anar inte hur skönt det faktiskt är. Men med tanke på att jag mår bra, så ser jag också hur många saker jag har ignorerat när jag har mått sämre. Så idag ska det bli stora fejar dagen, jag har nästan inga rena kläder (och när jag säger det är nästan pinsamt) och sen så bor jag i en svinstia. Inte kanske dom roligaste sakerna man kan ta sig för, men det måste bli gjort. Så snälla kom inte på besök idag=)

Kanske hinner jag göra något som är "roligt" också. Jag har dock inga förslag på vad som är roligt. Det var så länge sedan.

//ciao!