jag är trött och hungrig, men då lasagnen står i ugnen så behöver jag inte direkt lida så mycket längre till. När det gäller att jag är trött så vägrar jag sova något mer, dom senaste dagarna har ju nästan inte gjort annat. Jag tror att mina föräldrar misstänker att jag är deprimerad igen, dom minns ju hur jag var förut. Fast inget kunde ju vara mer fel än det.

 Jag kanske inte har nämt det men jag har en ny baby- en kyckling på tre dagar. Fast jag gör ju inte så mycket, det är ju mer hennes riktiga mamma som gör allt. Men sent är det, jag menar för två år sedan så hade det ju redan snöat den 16 september. Så nu hoppas ajg på en lång höst, fast det gör jag förstås varje år.

Varför är det så många - i mitt tycke- som läser min blogg? Jag skriver ju inte direkt något spännande heller. Eller har ni räknat ut vem jag är? Så det bara är mina vänner och släkt som läser? Lite olustig känsla faktiskt- om det skulle vara sant alltså. Aja paranoida jag säger:

//Ciao!