Hmm...jag är inte helt säker om jag gillar bloggplatsen. Fast jag vänjer mig nog. 

Just nu skulle jag vilja vara någon annanstans, inte för att jag tror att mitt liv skulle vara lättare att leva där. Det är bara så att jag saknar mitt gamla liv. Eller det gör jag igentligen inte heller, jag saknar min vän så mycket idag. Jag borde inte känna  mig övergiven men det gör jag. Lustigt igentligen hur jag på så kort tid faktiskt har lyckats bli fri ångesten- men sorgen jag känner har jag fortfarande i mitt hjärta. Jag ville igentligen aldrig leva i en värld där hon inte existerade. Nu är jag tvungen att göra det. Mitt hjärta kan fortfarande nästan känna henne. Men bara nästan. För trots allt så är hon ju död- och jag är vid liv, typ. Ibland funderar jag på om  jag faktiskt lever- men det är en annan historia.

//Ciao!