Nej jag har inget liv idag, jag har hittat massor av kläder nu som jag vill ha. Det stora problemet är att jag igentligen inte har råd. Men det är så frestande att köpa byxor som jag inte kommer behöva sy upp, och tröjor som har normala ärmar. Paketet kommer att gå på ungefär 1200kr, vilket i sig inte är någon jättesumma men det har redan gått så mycket pengar den här månaden. SUCK! Så vi får se, kanske kommer någon snäll människa att sponsra mig. Inte troligt men man kan ju alltid hoppas.

http://www.topshop.com/webapp/wcs/stores/servlet/CategoryDisplay?catalogId=19551&storeId=12556&categoryId=42385&langId=-1&top=Y

så där nu kan alla titta på fina kläder!

//Ciao!

Så nu har jag hittat en av anledningarna varför jag inte kan hitta Bh:ar i min storlek:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article159426.ab

Just nu har jag spenderat ungefär 1,5 timme på att hitta en web-shop som säljer Bh: ar i storleken 70 AA.

Det finns inte! Nu kan ni alla tänka att med så små bröst behöver man ingen bh, men det behöver jag! För när man är 153 cm lång så ser det ganska normalt ut med en 70AA. För mina kompisar som gissar min bh storlek tror att jag ligger på en normal B- kupa. Jag blir bara så less på att inte hitta kläder. Byxor beställer jag hem från England, men Top Shop har inte BH-ar i min storlek tyvärr.

OCH jag är 20 år gammal! Så låt mig för gudsskull hitta underkläder i min storlek! Fast jag borde inte bli förvånad- jag hittar nämligen nästan aldrig kläder som passar bra.

Nu ska jag blogga av mig allt!

Igår hade jag en sån ångest att jag knappt kunde andas, igen. Så då insåg jag en sak, jag har alltid känt mig utanför.  Som om jag inte hör hemma här. Fast vart skulle jag höra hemma annars då? Det här är mitt hem. Ju mer jag ser och hör desto mer utanför blir jag. Sätt er framför tv nyheterna ikväll och se dom. För där tror jag mitt problem ligger, all smärta som förmedlas på tv:n känner jag. Jag kan inte sitta framför tv:n och inte ta in all smärta. Så ju mer jag ser av världen ju mindre vill jag vara en del av den.

Just nu så försöker jag hitta en riktigt bra anledning till att fortsätta andas. För om jag bara kunde bestämma själv- utan att några skulle komma ikläm- så skulle jag nog inte leva just nu. Det är nog dagens sanning. Men andra skulle komma att såras på grund av mig, och det vill jag verkligen inte. Så jag kommer att fortsätta härda ut igen- fortsätta fast jag har ångest och vill dö. Fortsätta för att inte såra andra- fast ibland undrar jag om  jag inte sårar dom mer med att jag alltid måste ljuga hela tiden.

//Ciao!