En fråga till er! När var ni riktigt lyckliga- inte på grund av någon kille/ tjej, utan riktigt lyckliga på grund av er själva? Vad jag igentligen försöker få fram är nog: är ni tillfreds med er själva? För det är jag just nu- jag är inte lycklig, men jag har accepterat att det här är mitt liv just nu. Jag vet att jag kan vakna imorgon och ha en sån ångest att det enda jag vill göra är att dö, fast det kan ju bli en helt normal dag också. Mitt liv ser ut så nu, jag vet inte om det är mer skrämmande än det konstanta mörker jag omgavs av förut. För då visste jag vad jag hade att vänta mig på morgonen. Nu hoppas jag att jag aldrig kommer att ha ångest igen.

För att besvara min egen fråga om lycka, jag vet faktiskt inte. För tio år sedan? Efter det har det varit andra människor som har ordnat min lycka. Det är ju kanske inte fel direkt, att om någon av mina vänner blir lyckliga blir jag lycklig. Men det gör en väldigt, väldigt sårbar. För om vännerna försvinner- då försvinner din lycka också. Så det är min läxa till alla- hitta något som gör dig lycklig.

//Ciao!