Mitt liv suger just nu, jag har gröt i huvudet. Det finns så mycket som borde bli sagt, fast jag kan inte. Det finns saker jag inte borde göra, som tyvärr känns väldigt lockande just nu. Nu snackar vi drastiska saker- jag vill ringa mitt ex. FY på mig! Jag kommer visserligen inte att göra det, för han måste få gå vidare med sitt liv. Det har jag lovat mig själv. Jag vill ringa honom för att han var en av mina bästavänner på högstadiet. Han känner mig- han känner till min "mörka" sida. En av få.

Han ville rädda mig, från allt det här. Om jag ska räkna upp människor jag har sårat så kommer han väldigt högt på listan. Jag hatade mig själv för det, jag har inte förlåtit mig själv för det än. Men jag kunde inte låta honom skada sig själv i sina försök att rädda mig. För så mycket brydde jag mig om honom.

Så jag ska inte riva i hans sår, jag ska läka själv.

//Ciao

En ny morgon, en ny chans att börja göra rätt. Tänk att allt du gjorde igår, är borta nu. Idag kan man börja på ett nytt liv, ett liv där man värdesätter dom små sakerna. För kanske det är just i dom små sakerna som den stora lyckan sitter i. Den första snön, ett vacket träd eller något helt annat. Att försöka se det vackra i allt är en väldigt svår uppgift, särskilt när vardagen knackar på.

Jag vill att alla ska ge vandra en andra chans, att folk verkligen lyssnar för vi är ju faktiskt människor allihopa.

Sen så finns det ju faktiskt mornar som känns värre än alla andra man någonsin har känt. Dom mornarna inser man att man måste kliva upp, annars kommer man förmodligen bli tokig. Så man kliver upp fortsätter med en rutin som aldrig kommer att kännas som förr.

Nu ska jag fortsätta med min rutin, jag ska äta frukost!

//Ciao!