Att leva med mig som vän kan inte vara särskilt lätt, även fast jag försöker att avlasta mina vänner så mycket som det bara går, så ser jag hur mitt mörker drabbar dom. Att jag lever med det här mörkret är uthärdligt för mig. Jag är van, men så fort jag träffar någon ny kompis så har jag ett val att berätta om mitt förflutna eller bara vara tyst om det. Jag har ju provat bägge men inget är särskilt bra, oftast låter jag bli att säga något för det är för smärtsamt. Då får jag leva med att folk skämtar om att ta livet av sig, något som nästan ger mig en hjärtattack varje gång. Plus att det gör att jag inte kan prata alls på flera minuter. Eller så berättar jag allt och får stå ut med medlidsamma blickar och bli den tjejen som förlorade sin bästavän.

Jag vill fortsätta med mitt liv, men jag kan inte. Jag har fortfarande inte orken att göra någonting alls. Jag ser alla andra starta sina liv, medans jag känner mig som en pensionär. Just nu funderar jag på vad som hade hänt om jag hade fått hjälp när jag gick i sjuan, för jag minns så väl att mina studiemål det året var att "överleva" . KANSKE det var en liten vink till lärarna att jag inte mådde särskilt bra, kanske dom borde ha frågat hur det var med mig. Fast det gjorde dom ju inte. Visst jag borde ha bett om hjälp men när man är tretton, fjorton hur mycket litar man på vuxna då? För mitt liv kanske hade sett annorlunda ut om jag hade fått hjälp då. Fast som sagt jag skulle ha gjort allt igen, även fast jag vet vad det skulle leda till. Skulle jag hamna i samma sits igen så skulle jag reagera på samma vis. Fast jag önskar ju att jag minns januari- april 2005. Visst har jag spridda minnesbilder, men det är svart, tomt merparten av den tiden.

//Ciao!

Ont i huvudet, förmodligen feber och halsen känns som om nångon har använt sandpapper på den. Borde förmodligen gå och lägga mig, men jag ska mata mina odjur först det tar bara någon timme eller så. Sen ska jag sova. Eller lägga mig framför en film.

Joshua Radin
"Everything'll Be Alright (Will's Lullaby)"

Way down, in New York town
Thinking about the way she loved me
There's a hole in my pocket
That's about her size
But I think everything
Is gonna be alright
Yes I hope everything
Is gonna be alright

The smiling face, straight in LA
The gifts are found at the bar
But I wish my car
Could drive to her tonight
Then I'd know everything
Is gonna be alright
Yes then I'd know
It'll be alright

The rain in New Orleans, forgot to end
But the mouths of the people are dry
And we watch and wait
And do nothing but sigh
And hope everything
Is gonna turn alright
But I don't know
If it'll be alright

But I look at you, warm in your dream
While your mobile dances above
And I think to myself
It's a beautiful night
And I know everything
Is gonna be alright
Yes now I know
It'll be alright
 

älskar den låten!

//Ciao!