Mitt liv suger just nu, jag har gröt i huvudet. Det finns så mycket som borde bli sagt, fast jag kan inte. Det finns saker jag inte borde göra, som tyvärr känns väldigt lockande just nu. Nu snackar vi drastiska saker- jag vill ringa mitt ex. FY på mig! Jag kommer visserligen inte att göra det, för han måste få gå vidare med sitt liv. Det har jag lovat mig själv. Jag vill ringa honom för att han var en av mina bästavänner på högstadiet. Han känner mig- han känner till min "mörka" sida. En av få.

Han ville rädda mig, från allt det här. Om jag ska räkna upp människor jag har sårat så kommer han väldigt högt på listan. Jag hatade mig själv för det, jag har inte förlåtit mig själv för det än. Men jag kunde inte låta honom skada sig själv i sina försök att rädda mig. För så mycket brydde jag mig om honom.

Så jag ska inte riva i hans sår, jag ska läka själv.

//Ciao

En ny morgon, en ny chans att börja göra rätt. Tänk att allt du gjorde igår, är borta nu. Idag kan man börja på ett nytt liv, ett liv där man värdesätter dom små sakerna. För kanske det är just i dom små sakerna som den stora lyckan sitter i. Den första snön, ett vacket träd eller något helt annat. Att försöka se det vackra i allt är en väldigt svår uppgift, särskilt när vardagen knackar på.

Jag vill att alla ska ge vandra en andra chans, att folk verkligen lyssnar för vi är ju faktiskt människor allihopa.

Sen så finns det ju faktiskt mornar som känns värre än alla andra man någonsin har känt. Dom mornarna inser man att man måste kliva upp, annars kommer man förmodligen bli tokig. Så man kliver upp fortsätter med en rutin som aldrig kommer att kännas som förr.

Nu ska jag fortsätta med min rutin, jag ska äta frukost!

//Ciao!

Kärlek är ett ord som kan betyda så mycket. Alltifrån en mors kärlek till sitt barn, till det man känner för sin partner. Vi känner alla någon sorts kärlek, även fast jag när jag är som mest cynisk inte vill kännas vid kärlek. Jag tror att jag tyvärr faktiskt har sagt att kärlek inte existerar. När jag har sagt det har jag givetvis menat kärlek för en partner. För jag vet ju att kärlek existerar- jag behöver inte titta länge innan jag hittar det, min bästa vän och hennes kille. Jag har sagt det förut och jag kommer att säga det igen- när dom är tillsammans så kommer det seriöst kärlek genom porerna på dom. Hela luften vibrerar av kärlek, det är både underbart och fruktansvärt. Fruktansvärt för att jag tyvärr inte klarar av sån lycka längre, annat än i smådoser. Men det är ju bara mitt fel.

Den smärta jag har känt och fortfarande känner är faktiskt kärlek. För när man har älskar någon så skapar man ett band till den personen-när människan är borta så finns där bara ett sår. Jag är osäker på om såret kan läka, eller om man helt enkelt bara lär sig leva med det.

Men vad vet jag? Jag är bara en tjugo år gammal tjej som inte ens tål fysiskt kontakt med människor längre. Så med dom här orden vill jag säga till er alla: Glöm inte bort dom ni älskar. Ni som har en partner, krama er älskade och inse hur lyckligt lottade ni är. Nästa gång ni ser er bästa vän krama henne- för man vet aldrig hur mycket tid man får. Se kärleken i er egen vardag.

Från mig till er

//Ciao!

Syrran har hela helgen viftat med julklappar i ansiktet på mig. För hon är klar. Lustigt nog har jag inte börjat än, plus att min familj inte direkt är så stor på julklappar. Föruttom syrran då, fast hon vill igentligen inte få- hon vill ge. Jag kan aldrig göra någon "önskelista" alls, vilket jag antar är bra. Jag har helt enkelt ingenting som jag behöver. Ifjol önskade jag mig biståndshjälp till afrika, jag funderar på att i år önska mig samma sak- pengar skänkta till olika organisationer.  För att jag har allt jag behöver, tyvärr har alla inte riktigt samma tur som jag.

Jag menar- det finns faktiskt folk som inte har tillgång till rent vatten!

Antar att ingen kommer att lyssna på mig i år heller- så jag kommer få många saker som jag aldrig kommer att använda. Så min önskan om än bättre värld lär jag få vänta med.

//Ciao!

"Pain"

Pain, without love
Pain, I can't get enough
Pain, I like it rough
'Cause I'd rather feel pain than nothing at all

You're sick of feeling numb
You're not the only one
I'll take you by the hand
And I'll show you a world that you can understand
This life is filled with hurt
When happiness doesn't work
Trust me and take my hand
When the lights go out you will understand

Pain, without love
Pain, I can't get enough
Pain, I like it rough
'Cause I'd rather feel pain than nothing at all
Pain, without love
Pain, I can't get enough
Pain, I like it rough
'Cause I'd rather feel pain than nothing at all

Anger and agony
Are better than misery
Trust me I've got a plan
When the lights go off you will understand

Pain, without love
Pain, I can't get enough
Pain, I like it rough
'Cause I'd rather feel pain than nothing at all
Pain, without love
Pain, I can't get enough
Pain, I like it rough
'Cause I'd rather feel pain than nothing
Rather feel pain

I know (I know I know I know I know)
That you're wounded
You know (You know you know you know you know)
That I'm here to save you
You know (You know you know you know you know)
I'm always here for you
I know (I know I know I know I know)
That you'll thank me later

Pain, without love
Pain, can't get enough
Pain, I like it rough
'Cause I'd rather feel pain than nothing at all
Pain, without love
Pain, I can't get enough
Pain, I like it rough
'Cause I'd rather feel pain than nothing at all
Pain, without love
Pain, I can't get enough
Pain, I like it rough
'Cause I'd rather feel pain than nothing at all
Rather feel pain than nothing at all
Rather feel pain

Visst jag älskar låten, men nej. Hellre ingenting än smärta. Det kan jag lugnt säga..

Efter ett par väldigt tuffa dagar på jobbet är jag  tillbaka. Självklart så är det någonting som vi alltid gör så här års: vi stallar in. Så nu har jag ont i ryggen, igen. Syster är hemma och är sjuk den här veckan. Hoppas verkligen att jag inte får hennes hosta.

Trodde aldrig att jag skjulle erkänna det här- jag saknar min killkompis som pluggar på malta. Visst är jag otroligt avundsjuk också, men och andra sidan så förtjänar han verkligen att få komma bort ett tag. Klart att jag också skulle vilja se solen, fast för  mig skulle det vara semester.

Det märks att jag är väldigt trött idag, men det gör ingenting för om några timmar så lär jag vara tillbaka.

//Ciao!

Så då  var jag tillbaka, gårdagen var kanske inte den bästa på ett tag. Nu vet ju exakt hur jag ska stoppa såna där attacker- det har jag vetat länge- fysisk aktivitet. Så igår styrketränade jag, det är ganska skönt. Hittade något från försvaret och det var inte så jobbigt som jag hade trott att det skulle vara. Nu har jag en ganska bra grundkondition pågrund av jobbet- och givetvis på grund av depressionen.

Ingen träningsvärk alls.

//Ciao!

Så idag har jag inte gjort någonting alls. Verkligen inget alls, eller jo det har jag. Jag har funderat på vad jag ska göra med resten av mitt liv. Vad jag faktiskt vill göra, något som får mig att känna mig meningsfull. Ett kall helt enkelt.

Jag har inget, jag har haft flera tankar när jag var yngre:

* Zooskötare

* Psykolog

* Polis

* Läkare

* Lärare

Just nu känns inget som något jag ens skulle tänka på två gånger. Det är vårt att se mig själv i framtiden- jag är nämligen tveksam om jag kommer att leva när jag är tjugofem. Smärta är allt jag vet någonting om, det värsta är att jag inte är säker på att jag ens vill läka. Dom här såren har varit en del av mig så länge att dom är allt jag vet. Lite stockholmsyndrom, jag vet. För någonstans känns det som att jag förtjänar det här- jag förtjänar att leva i mörker - för jag inte lyckades med att rädda henne. Vad som kanske är värre- jag lyckades inte rädda mig själv. Så jag är inte helt säker på att jag kommer att orka så mycket längre till.

Just ja, jag ville bli nunna också- då mådde jag väldigt dåligt. Jag insåg att lugnet i ett kloster förmodligen skulle kunna läka mig. Nej, jag trodde inte att gud kunde rädda mig- det har jag alltid varit säker på.

//Ciao!