Mina dåliga dagar blir fler och mina bra dagar blir färre- det borde inte vara någon överraskning men det känns så hemskt. Jag borde vara van nu, men det är jag inte. Jag kommer att få en vårdepression som heter duga i år. Det gör så ont redan.

Har jag beskrivit mörkret? Tänk er ett mörkt rum så svart att man inte kan se ågot framför sig-där i ett hörn sitter jag. Jag vet inte om rummet är stort eller litet men det jag vet är ingen kan höra mig..

//Ciao!