Helt ärligt så tycker jag synd om min syster just nu, hon känner sig ensam då alla hennes kompisar börjar skaffa killar. Hennes ensamhet är inte vald av henne själv. Som min är.

Hon pratade länge om hur hemskt det var, innan hon utbrast att jag inte förstog vad hon menade. Vilket jag måste inse att jag inte gör, för jag har valt att leva ensam. Min syster är en sån som inte är riktigt lycklig om hon inte är tillsammans med någon. Många av mina kompisar är såna, men jag har bara träffat på ett par stycken som är lyckliga singlar. Dom som känner mig på riktigt har slutat tycka synd om mig för att jag är ensam. Ibland så frågar dom bara hur jag orkar leva som jag gör. Helt ärligt så förstår jag inte vad dom menar.

//Ciao!

Idag insåg jag att jag har slösat bort nästan trehundra spänn på hårfärg utan att det har hjälpt något. Jag färgade ju om håret för att jag inte skulle se så jäkla blek ut...jag är fortfarande nästan lika vit som en treo. Jag vet att  jag är väldigt sen att upptäcka det då jag färgade håret för kanske två veckor sen. Fast jag trivs ju i "min" hårfärg så det är bara ett milt irritationsmoment. 

Så vad ska jag göra idag? Kanske ska jag ta och baka lite.

//Ciao!