Jag behöver en paus från mig själv. Jag vill inte behöva vara på min vakt hela tiden, jag vill kunna eventuellt dricka en öl med mina vänner. Jag vill kunna släppa taget lite, men jag har gjort det ett par gånger och jag har lärt mig att det är bäst att jag inte utmanar ödet. Fast ibland har jag lekt med tanken på att låta någon annan..men hur ska man säga det då?  " Du, håll koll på mig medans jag festar lite så jag inte gör något dumt!" Jo det lär ju funka bra va? Eller kanske inte.

Sen så tänker jag vad är det värsta som kan hända? Fast det behöver jag nog inte skriva här, för det vet ni nog. Inte för att jag är rädd, men jag skulle såra så många då.

//Ciao!

Jag vet inte vad som är med mig, ena dagen så mår jag så dåligt att jag knappt orkar andas och ibland så mår jag helt okej. Så det stör mig lite, jag mår helt enkelt inte så bra. Jag antar att det är något jag får stå ut med, precis som alla andra år. Det spelar mindre roll att jag mår dåligt för jag kan hantera det, men jag säger inte att det är lätt.

 Mina släktingar är på mig för att dom vill att jag ska plugga vidare. Hur ska jag få dom att förstå att det inte är så lätt? Vi träffas kanske tre veckor varje år, det är så lätt att hålla fasaden under den tiden så dom vet ingenting om vad jag har gått igenom. Så jag ler och säger att jag inte vet vad jag vill bli. Jag har blivit en väldigt bra skådespelerska.

//Ciao!