Jag har funderat ganska mycket dom senaste dagarna på vem jag är och kanske framförallt vem jag vill vara. Jag har för länge sen insett att allt som har hänt har format mig till den jag faktiskt är, så oavsett hur ont jag faktiskt har haft så skulle jag inte vilja att det inte hade hänt- typ. Visst hade det varit underbart om allt inte hade hänt- men det är i mitt förflutna nu.

Det vackra i kråksången är att jag är tillbaka. För första gången på flera år ser jag mig själv i spegeln och ser mig. Det är en lustig känsla. Det är skönt att vara tillbaka.

//Ciao!