Jag kan inte andas, det gör för ont. Precis som förut så har jag haft några månaders frid, men nu är jag tillbaka i normala gängor igen. Och precis som förra gången- och gången innan den- så är jag inte beredd på smärtan. Jag var faktiskt nära att vara lycklig. Från nästan lycklig till en fyra på ångest skalan- det suger.

Det är lite lustigt igentligen, jag trodde att jag kunde släppa lite  av min självkontroll och bara leva. Jag antar att det är dags nu. Från och med idag så gäller reglerna igen.  

Det värsta är väl att jag inte kan hitta någon orsak till att jag ska må så dåligt. Fast mardrömmarna har fortsatt och snart skiter jag i att sova. Det plus min sadist hjärna..Jag antar att jag borde ha förstått att det här skulle hända.

//Ciao!