Jag känner ingenting alls längre. Jag vet hur det känns att må dåligt, det är så långt ifrån dåligt att jag borde skutta av lycka- men det gör jag inte. För jag tror att jag minns hur det var att må bra...och då var det inte så här heller. Jag vet en sak, ingenting är så mycket bättre än smärtan. Jag hoppas att detta stannar. För jag mår så mycket bättre än vad jag har gjort dom senaste åren.

//Ciao!