Vet ni hur svårt jag har med minnen och ögonblick?

Än en gång så förflyttar jag mig flera år tillbaka, sju år närmare bestämt.

Jag och Ms N satt vid ett bord, hon hade kavlat upp ärmarna och vi satt och pratade lugnt om allt och inget. En kille som jag kände från småskolan hade precis börjat i sexan och när han gick förbi så skrek han "VAD HAR DU GJORT?!"  Han hade givetvis fått syn på Ms N:s alla ärr- dom var skrämmande det ska erkännas. Sen vände han sig mot mig och bad- krävde är nog ett bättre ord- att få se mina armar. Jag hade inga ärr då- och jag har inga ärr nu. Han gick därifrån och jag och Ms N sneglade på varandra och började skratta.

Så det var mitt ögonblick.

//Ciao!