Det finns vissa människor i min närhet som alltid tycker synd om mig, även fast jag har sagt till dom att jag trivs med mitt liv. Ja, jag är singel. Nej, det är inte hemskt.

Fast ibland när jag tänker på min egen framtid så..oroar jag mig lite. Inom en ganska snar framtid så kommer dom flesta av mina bekanta att skaffa sig egna familjer. Barn, villa, bil och hund- hela köret.

När det ögonblicket sker så kommer jag på sätt och vis inte att höra ihop med dom på samma sätt längre.

Jag har aldrig velat ha barn. Jag kommer förmodligen att vara singel resten av mitt liv. Det är fakta. Det i sig spelar ingen roll för mig, men någonstans inser jag att mitt liv kommer att förändras oavsett om jag vill det eller inte. Det skrämmer mig.

//Ciao!