Så nu är det lite drygt ett år sedan jag började att ta tillbaka... ...mig. Det har varit något som har varit väldigt intressant. Nej, men det kom till en punkt när jag var tvungen att göra något. Det är skönt när jag ser ut som jag igen. Jag slutade ju att klä mig som mig för att jag mådde dåligt och inte ville ha uppmärksamhet.  Sen tror jag inte ens att jag behöver nämna att jag mår bättre nu, för det känns så självklart. För det är jobbigt att hålla på att klä sig i kläder som man igentligen inte trivs i bara för att smälta in.

Så hur känner jag mig nu? Som mig själv. Jag ser mig i spegeln och gillar det jag ser. Så jag kan hantera kommentarer från personer som inte gillar hur jag klär mig. Jag tror att jag äntligen har hittat tillbaka till den jag en gång var- lite visare- men jag är långt ifrån död.

//Ciao!

Sen jag skrev senast. Min far har legat inne på HIA ett tag, efter en förmodad hjärtinfarkt. Han mår bra nu, så allt är tillbaka till det normala. MEN jag inser också hur stor tur det var att jag faktiskt var kvar här- för annars hade det varit svårt med odjuren.

Appropå odjuren så har vi fått fem kalvar sen i lördags. Så det har varit en hel jobb nu. Fyra kycklingar också, men det är ju inte så mycket jobb med dom- hönan gör ju allt.  Sen har jag två som ligger på ägg också. HUR ska jag klara vintern i år då? Eller ja, jag får väl nacka några.

Ja just ja! Kaninen är död också.

//Ciao!

Igår kväll så var mina syskonbarn här. Det är inte så roligt då dom är halvrädda för mina hundar, men igår såg det ut som det gick bra. Så när jag gick in för att laga mat till mig själv så lämnade jag min äldsta hund utomhus med barnen- och min mor givetvis. Jag vet därför inte precis VAD som hände, men enligt min mor så nafsade min gamla tik mot åtta åringen.

JAG kan igentligen inte säga någonting om vad som hände, men jag har svårt att tro att hon skulle nafsa mot någon.

//Ciao! 

Har jag haft rätt mycket att göra. Trots att jag har velat krypa ner i frysen och sova/leva där. För i Onsdags så kom en vän till familjen och dumpade en kalv i min vård. Jag måste erkänna att jag var lite ringrostig.

Sen så har jag ju spelat "svälta räv" nu ett tag, men igår så förlorade jag en till tupp- den som chefade över hönsen, så nu har jag bara en kvar. Så nåde mig om jag förlorar honom också. Sen sent igår kväll så kom samma vän till familjen och dumpade en kalv till. Så nu har jag två monster att sköta om.

På tal om absolut inget relaterat så träffade jag Mr S idag. Och hans barn. Det var läge sen vi sågs. Det känns som ett annat liv.

//Ciao!

Har jag gjort bort mig? Japp

Har jag fixat studentpresent? Japp

Men nu till det ni faktiskt vill läsa om. Ja, jag har gjort bort mig. Inför publik- eller ja, okänt folk. Min syster har försökt att få mig att träffa en kille som hon känner, jag har inte varit med på det..men idag lyckades hon. J är säkert en trevlig pojke, men som jag har försökt att banka in i hennes huvud så dejtar jag inte.  Så när hon inte ville lyssna så säger jag högt och tydligt inför alla. J, syster, J kompis och systers kompis( och givetvis alla som gick förbi) att jag fortfarande är en aromantisk asexuell. Jag förstår inte hennes försök att fixa något i mitt liv som inte behöver fixas.

//Ciao!

Efter ytterligare en nästan sömnlös natt så sitter jag nu och lyssnar på The 69 eyes. Inte för att jag är trött. Jag är bara uttråkad, vilket för mig till nästa ämne. Om typ en halvtimma så drar jag till staden, ska bli roligt att titta på folk..och hålla lappsjukan borta.

Såg appropå ingenting att någon hade räknat ut att en stor hund är sämre för miljön än en stadsjeep. Jag köper det inte. För det första så är det fortfarande kolet som man plockar upp från och släpper löst som är den stora faran (läs: oljan)

För det andra, skogsskövlingen. Visst hundmaten kommer säkerligen från djur som har betat på avskövlad regnskogsmark, men jag tvivlar på att man inte försöker sälja dom som biff först. För helt ärligt- det är ju inte dom bästa bitarna som det görs hundmat av.

//Ciao!

Full av blåmärken och med ett sår på läppen. Det är ju inte precis första gången och förmodligen inte den sista. Så har jag varit i slagsmål? Eller haft lite för roligt?

Nej. Tyvärr så är det bara min livsstil som spökar. Det hade varit roligare om jag faktiskt hade varit något annat än min hund och en höna.

Så vad gjorde jag igår? Jo, jag löste- hör och häpna- melodikrysset. Kanske lite otippat. Skrev samtidigt med Mr G, så att han inte tror att jag har gått och dött. Insåg att jag inte hade hört av mig på nästan en hel månad, vilket är en stor skillnad jämfört med att vi brukade prata dagligen.

Ska nog färga håret idag, eller om jag väntar till på tisdag? Ska hursomhelst klippa det den 30:de så jag ser vettig ut till systers student. Fast nu funderar jag givetvis på att klippa av mig allt.

//Ciao!

"Sorrow rebuild me as I step out of the light
Misery strengthen me as I say my goodbyes

I heal my wounds with grief
And dream of you
And weep myself alive"

Som vanligt så säger HIM det så mycket bättre än vad jag kan. Ja. Jag mår bra nu. Men precis som mitt hår, så syns det varifrån jag startade. Jag vet vad jag borde göra, men jag vill inte.

Jag borde acceptera att det inte finns något perfekt yrke för mig, att det bara är att ta en utbildning och börja.

Jag borde flytta också. För jag vet att i den här stan kommer jag alltid att må dåligt, fast varför känns det som att jag flyr varenda gång jag ens börjar tänka i den riktningen?

Så varför gör jag inte det jag borde göra?

//Ciao!